Ibland är turen oturlig.

Ja, man brukar ju egentligen säga tur i oturen. Och det var ju det också. När P ringde i måndags och meddelade att han krockat så tänkte jag ju inte precis på materiella saker. Det är ju sekundärt i det läget. Men nu, när dammet har lagt sig, och alla mår bra, så börjar man bli lite förbannad.Och ledsen.

Människan (har egentligen ett mer passande namn som inte gör sig i det offentliga rummet) som körde rätt ut på huvudled, som ‘inte såg’ en svart V50 rakt framför sig, kommer att max få betala 5 000 kr i självrisk. Vi däremot, tappar minst 50 000 kr i värdeminskning, vår nya, alldeles eget hopplockade bil och blir hänvisade till veckor av strul med hyrbilar och pappersexercis. Pengar, tid och bekymmer som vi definitivt hade kunnat lägga på annat. Renoveringen av vårt hem t ex.

Men ja, det är helt jävla fantastiskt att P klarade sig utan en skråma, och att Java inte låg i bilen och som förmodligen hade dött av krocken. Men det är inte så jävla fantastiskt med allt det efterkommande.

Glad och lycklig nybilsägare.

Officiellt skrot.

Annonser
Det här inlägget postades i Sara funderar, Sara gnäller. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s